Vi gör ett karpvatten del 16. (2007)
Dags för Karsgölsräjs
En svag bris sveper över mig där jag sitter ute på udden i Karsgöl. Doften av sommarregn och skvattram letar sig upp i mina näsborrar och jag sitter och tänker på allt som hänt vid sjön under våren. Mina fingrar skulle krampa och kröka sig om jag skulle försöka låta pennan sammanfatta allt.
Det finaste är att det redan kommit upp ett sjörekord. Karpen Emil fångades av en nyfrälst karpmetare som heter Tommy Pettersson och vägde 7400 gram när den togs i slutet av april. Det trevligaste med detta är att det inte lär vara den största fisken i sjön.
Visserligen har Emil varit sjörekord tidigare men det har alltid funnits andra karpar som varit större. Emil visade sig ha vuxit 3,5 kg sedan den senast fångades för exakt två år sedan, mycket inspirerande tycker jag!
Vart tog mörten vägen?
En annan konstig sak har hänt i sjön. Mörtarna verkar vara som bortblåsta och vi har inte fångat en enda mört under hela våren. Har gäddorna vi släppte i rensat bort dem?
Var det kanske bara en enda årsklass av mört som nu börjat dö ut eller har kanske svampangreppen på mörtarna tagit kål på beståndet?
Alla dessa mörtar som funnits med oss i alla år, det är nästan att man saknar dem. Det var så enkelt att fånga mört i sjön tidigare, på med ett majskorn på en liten krok och sen bara svinga ut tacklet så sprattlade där en mört på kroken efter några sekunder.
Jag har faktiskt bestämt mig att åka upp och göra ett mörtpass i sjön i sommar för att se om man kan få någon över huvud taget. Kanske har även dom tagit klivet upp viktmässigt också när konkurrensen om maten minskat.
Nu flyger en talgoxe in i en av holkarna vi satt upp på udden. Det kryllar av fåglar runt sjön nuförtiden och mer fjädermyggor och andra flygfän surrar och far i luften. I vintras satte jag upp en knipholk i sjöns nordöstra hörn, än så länge har vi inte sett någon knipa fatta tycke för den men det kommer väl det med så småningom.
Massor av jobb
Det är bara en vecka kvar till årets Karsgölsräjs och jag längtar tills dess enormt mycket. Flera av förra årets lag kommer tillbaka men även några nya lag finns med. Förhoppningsvis kommer det upp massor med karp och däribland några större fiskar över 6 kg, kanske också ett nytt sjörekord!
I år har Pelle och jag som vanligt lagt all ledig tid på att göra i ordning vid sjön. Vi har byggt en ny spång bort till ostviken, tjärat in alla spångar vid sjön och byggt och förbättrat vid alla metplatser. Det kommer att bli superbra och nu vill man bara att det ska vara 1 juni och att lagen rullar in på parkeringen med sina bilar fulla med karppinaler.
Decimering av tusenbröder
Pelle har lyckats få tag i en liten ryssja som vi börjat använda flitigt i decimeringsfisket efter småabborre. Det helt otroligt vad effektiv ryssjan är och fångster på mellan 100-250 tusenbröder per vittjning är inte ovanligt.
Jag tror inte att abborrarna konkurrera speciellt hårt med karparna om maten men decimeringen kan förhoppningsvis ge utrymme för somliga individer av abborre att ta klivet förbi tusenbrödrastadiet och bli storabborrar.
Våra små vänner
Nu landar den nyfikna sädesärlan på berghällen ett par meter framför mig. Den kvittrar ivrigt och gungar upp och ner på sitt karaktäristiska vis innan den skuttar iväg ut i vattnet där den frenetiskt doppar sig i vattnet. Strax hoppar den upp igen på berghällen och glor på mig någon minut innan den lyfter och flyger vidare igen.
Ända sedan vi kom till sjön har sädesärlorna varit med oss som små kamrater. Dom piggar alltid upp oss med sina konster och krumbukter. Helt orädda bjuder dom allt som oftast på cirkus med sina till synes smått klumpiga flygkonster och brottningsmatcher om små larver dom hittat. De är som små clowner som skuttar omkring och badar och snubblar i luften när vinden tar i. Alltid mycket närgångna och nyfikna på om vi kan ha någon mat som tilltalar dom.
Dubbeltutten uppe igen.
Förra året fick en karp namnet Dubbeltutten när den för andra gången fångades på dubbla Megatutti pop-ups. Fisken är en spegelkarp som härstammar från spegeldammen i Vimmerby och vägde förra året 3780 gram när den kom upp i mitten av april. Den fångades senare på säsongen på vikten 3900 gram och i år kom hon upp igen i mitten av maj. Nu har hon vuxit på sig hela två kilo på ett år och väger 5712 gram, det är ju helt fantastiskt!
Någon vecka senare kommer en linjär anebodafisk upp. Den fångas vid nya vindskyddet av Stefan Häggh från Östergötland och väger 6650 gram. Vi känner inte igen fisken från något tidigare tillfälle så den kommer inte att få något namn förrän nästa gång den kommer upp.
Det är nästan oförskämt vad nöjd man kan få vara med Karsgöl nuförtiden. Inga orosmoln syns på himlen. Vikterna pekar uppåt och jag tror och hoppas att vi om senast två år, alltså 10 år efter första utsättningen kommer att ha karpar i sjön över tio kilo. Om det vill sig riktigt väl kan vissa av karparna redan till nästa höst 2008 ha nått upp till den magiska gränsen, man kan åtminstone hoppas.
Jag reser mig upp och promenerar tillbaka över spången mot parkeringen. Runt omkring mig blommar skvattramen i vitt och det ser hur läckert ut som helst. Ett par ödlor kilar kvickt ner från spången och in i gungflyet för att gömma sig. Solen som nu kikat fram steker i min nacke och fåglarna kvittrar överallt – Det är vår!
Palle Sköldblom
En svag bris sveper över mig där jag sitter ute på udden i Karsgöl. Doften av sommarregn och skvattram letar sig upp i mina näsborrar och jag sitter och tänker på allt som hänt vid sjön under våren. Mina fingrar skulle krampa och kröka sig om jag skulle försöka låta pennan sammanfatta allt.
Det finaste är att det redan kommit upp ett sjörekord. Karpen Emil fångades av en nyfrälst karpmetare som heter Tommy Pettersson och vägde 7400 gram när den togs i slutet av april. Det trevligaste med detta är att det inte lär vara den största fisken i sjön.
Visserligen har Emil varit sjörekord tidigare men det har alltid funnits andra karpar som varit större. Emil visade sig ha vuxit 3,5 kg sedan den senast fångades för exakt två år sedan, mycket inspirerande tycker jag!
Vart tog mörten vägen?
En annan konstig sak har hänt i sjön. Mörtarna verkar vara som bortblåsta och vi har inte fångat en enda mört under hela våren. Har gäddorna vi släppte i rensat bort dem?
Var det kanske bara en enda årsklass av mört som nu börjat dö ut eller har kanske svampangreppen på mörtarna tagit kål på beståndet?
Alla dessa mörtar som funnits med oss i alla år, det är nästan att man saknar dem. Det var så enkelt att fånga mört i sjön tidigare, på med ett majskorn på en liten krok och sen bara svinga ut tacklet så sprattlade där en mört på kroken efter några sekunder.
Jag har faktiskt bestämt mig att åka upp och göra ett mörtpass i sjön i sommar för att se om man kan få någon över huvud taget. Kanske har även dom tagit klivet upp viktmässigt också när konkurrensen om maten minskat.
Nu flyger en talgoxe in i en av holkarna vi satt upp på udden. Det kryllar av fåglar runt sjön nuförtiden och mer fjädermyggor och andra flygfän surrar och far i luften. I vintras satte jag upp en knipholk i sjöns nordöstra hörn, än så länge har vi inte sett någon knipa fatta tycke för den men det kommer väl det med så småningom.
Massor av jobb
Det är bara en vecka kvar till årets Karsgölsräjs och jag längtar tills dess enormt mycket. Flera av förra årets lag kommer tillbaka men även några nya lag finns med. Förhoppningsvis kommer det upp massor med karp och däribland några större fiskar över 6 kg, kanske också ett nytt sjörekord!
I år har Pelle och jag som vanligt lagt all ledig tid på att göra i ordning vid sjön. Vi har byggt en ny spång bort till ostviken, tjärat in alla spångar vid sjön och byggt och förbättrat vid alla metplatser. Det kommer att bli superbra och nu vill man bara att det ska vara 1 juni och att lagen rullar in på parkeringen med sina bilar fulla med karppinaler.
Decimering av tusenbröder
Pelle har lyckats få tag i en liten ryssja som vi börjat använda flitigt i decimeringsfisket efter småabborre. Det helt otroligt vad effektiv ryssjan är och fångster på mellan 100-250 tusenbröder per vittjning är inte ovanligt.
Jag tror inte att abborrarna konkurrera speciellt hårt med karparna om maten men decimeringen kan förhoppningsvis ge utrymme för somliga individer av abborre att ta klivet förbi tusenbrödrastadiet och bli storabborrar.
Våra små vänner
Nu landar den nyfikna sädesärlan på berghällen ett par meter framför mig. Den kvittrar ivrigt och gungar upp och ner på sitt karaktäristiska vis innan den skuttar iväg ut i vattnet där den frenetiskt doppar sig i vattnet. Strax hoppar den upp igen på berghällen och glor på mig någon minut innan den lyfter och flyger vidare igen.
Ända sedan vi kom till sjön har sädesärlorna varit med oss som små kamrater. Dom piggar alltid upp oss med sina konster och krumbukter. Helt orädda bjuder dom allt som oftast på cirkus med sina till synes smått klumpiga flygkonster och brottningsmatcher om små larver dom hittat. De är som små clowner som skuttar omkring och badar och snubblar i luften när vinden tar i. Alltid mycket närgångna och nyfikna på om vi kan ha någon mat som tilltalar dom.
Dubbeltutten uppe igen.
Förra året fick en karp namnet Dubbeltutten när den för andra gången fångades på dubbla Megatutti pop-ups. Fisken är en spegelkarp som härstammar från spegeldammen i Vimmerby och vägde förra året 3780 gram när den kom upp i mitten av april. Den fångades senare på säsongen på vikten 3900 gram och i år kom hon upp igen i mitten av maj. Nu har hon vuxit på sig hela två kilo på ett år och väger 5712 gram, det är ju helt fantastiskt!
Någon vecka senare kommer en linjär anebodafisk upp. Den fångas vid nya vindskyddet av Stefan Häggh från Östergötland och väger 6650 gram. Vi känner inte igen fisken från något tidigare tillfälle så den kommer inte att få något namn förrän nästa gång den kommer upp.
Det är nästan oförskämt vad nöjd man kan få vara med Karsgöl nuförtiden. Inga orosmoln syns på himlen. Vikterna pekar uppåt och jag tror och hoppas att vi om senast två år, alltså 10 år efter första utsättningen kommer att ha karpar i sjön över tio kilo. Om det vill sig riktigt väl kan vissa av karparna redan till nästa höst 2008 ha nått upp till den magiska gränsen, man kan åtminstone hoppas.
Jag reser mig upp och promenerar tillbaka över spången mot parkeringen. Runt omkring mig blommar skvattramen i vitt och det ser hur läckert ut som helst. Ett par ödlor kilar kvickt ner från spången och in i gungflyet för att gömma sig. Solen som nu kikat fram steker i min nacke och fåglarna kvittrar överallt – Det är vår!
Palle Sköldblom